Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor - Nils Lilja, af Axel Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett godt verk och ännu för ett eller två år sedan utkom
i en ny, ansenligt tillökad upplaga.
Det hände Lilja, såsom det häncU så mången annan,
att han från blomsterverldens tusentals små tingestar,
dessa brokiga bokstäfver i naturens bok, stafvade sig fram
till hela meningar deri, hvilka han tolkade såsom uttryck
för anden i naturen och uttydde på sitt sätt. Detta var
icke konfissionelt, och klockaren var nära att förlora sin
kyrkliga befattning, i synnerhet som härtill kom den
frihet, kanske det sjelfsvåld han tog sig äfven gent emot
det konventionela. Han sökte sin tillflykt inom
tidningspressen och blef redaktör, i hvilken egenskap han skref
en poetisk prosa, som skulle vara af en viss originalitet.
Men hans åt naturen riktade lynne drog honom snart
från dagbladsarenan och han började utveckla en
alstrings-rik och mångsidig verksamhet såsom teologisk och social
skriftställare. Han skref, så klockare han var, skarpt mot
kyrkans lära och ville antyda, att han tillhörde
nyratio-nalisternas nyuppståndna krets. Men det visade sig snart
emellan dem en oförenlig motsats: nyrationalisterna äro
snart sagdt spiritualister, Lilja slog öfver i spiritualismens
motsats, materialismen, hvarför han äfven bland
nyrationalisterna hade sina afgjordaste motståndare. Hans
materialistiska åskådning framträdde äfven socialt i hans
omdömen om äktenskapet, denna samhällets sedliga grundval,
hvilken i hans ögon var menniskorna en galenskap, “ty,“
sade han, “man talar väl om en brottslig kärlek och att
mannen kan stå i ett brottsligt förhållande till en qvinna
eller qvinnan till en man, men äfven detta är en
fullkomlig osanning, uppfunnen af presterna och antagen af deras
ännu dummare efterapare, lagstiftarne“. Ack, han hade
glömt, att naturen är harmoni genom sin bundenhet under
visa, af evighet bestämda lagar, och att, om dessa lagar
upphäfvas, ett kaos inträder, der allt söndersmulas under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
