Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mot Norden! Mot Norden! Sommarutflygt af Elias Sehlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hela verlden skådar i bättre ljus,
Då jag får gå i skogen bland doft och sus.
Jag åt natur*n mig gläder
Och suckar, då jag tänker på qvalm och städer.
Då jag hvilade mig ifrån att betrakta de herrliga
utsigterna, böjde jag mina knän och åt blåbär. Hvilka
förtjusande blåbär! Min mun.såg flere dagar ut som ett
bläckhorn. Och hvilka söta gräshoppor jag såg i
Norrland! Äfven här lär det vara blott hannen som sjunger,
och det lär han göra endast med fotterna. Det kan inte
Labatt göra. Honan är evigt stum. Jag menar
gräshoppans. Greken Xenarchos har deraf tagit sig anledning
att prisa gräshoppsherrarnas lycksalighet:
«Hur säll likväl gräshoppan är,
Som aldrig hör sin sköna brumma:
Der alla honor äro stumma,
Hur fridsamt der!«
Jag träffade en gammal bekant, som nu pallrar och
går på Ångermanelfven, i stället for att som i yngre
dagar knoga emellan Stockholm och Waxholm. Det var
ångbåten Ean, som, ehuru skröplig och lefnadstrött, hade
den artigheten att föra mig till Väija, ett förtjusande
ställe, der jag hos patron Malmberg gästade och sof den
rättfärdiges sömn, vaknade vid regnväder och fördes per
vagn till Bollsta bruk.
“Vid Angermanelfven kan man ta afsked af
åkerbruket/4 har någon sagt; men Väija och Bollsta
åtminstone får man likväl pligtskyldigast undantaga, ty der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
