Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - «Farfars stuga« af Anna A. (med illustration af C. G. Hellqvist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nas till vegeterande än existerande individer. Dock, vi
bry oss icke om att presentera de manlige medlemmarne
af familjen; de äro icke med — endast grefvinnan,
frök-narne och de sednares guvernant. Grefvinnan räknar “i
sig sjelf“ inga anor: men hon upptogs som barn af en
viss mycket nära anförvandt, som icke hade några
lagliga arfvingar, fick en bildad uppfostran och ärfde den
der anförvandten och blef fördenskull grefvinna och är
sedan dess så förnäm, att hon rynkar näsan åt hvar och
en, som inga anor har — utom åt sig sjelf förstås —
ja, så långt kan glömskan gå här i verlden. De “nådige“
äro ute på promenad, och deras stig går förbi
arrenda-toms. De stanna en stund och betrakta
farfarsgrann-låten.
“Du skall äta ditt bröd i ditt anletes svett, till dess
du åter varder till jord igen, ty du är jord och till jord
skall du åter varda“ — läser Ake vid brunnen, utan att
hafva, märkt de ankommande; men arrendatorsdöttrarne
taga samfäldt till flykten, lemnande modren och brödren
“i sticket“. Fröknarne och “flickoma“ se alltid snedt på
hvarandra. De förra tycka, att de sedijare ingen
bildning behöfva; deras förfäder hafva ju af ålder varit
åboar på grefvens gods ... Arrendatorsdöttrarne äro födda
med utvecklingsbehof och hafva bildat sig sjelfva; de
tycka i sin ordning, att folk, som for ett dagdrifvarlif
eller öder tiden på onyttiga sysselsättningar, icke bör
hafva privilegium på att högaktas för det andra varit
dugliga; de kunna icke fatta, att menniskan skall äras
för något, som hon i sjelfva verket hvarken är eller har,
eller att guldet skall vara en makt, som i verldens ögon
“höjer till skyame“ sin mången gång värdelöse
inne-hafvare — och likväl, äfven arrendatorens äro “ansedda“,
lika mycket for förfädrens skull som for sin egen, lika
mycket för sin välmåga, som för sitt menniskovärde —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
