Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Pehr Thomassons och Bengt Nordenbergs födelsebygd. Ett Blekingsminne skildradt af Maximilian Axelson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot Skåne, det s. k. Ryssberget, leder till Gammalstorp och
Jemshög. Sistnämnda bygd, der folkskalden Thomasson
och genremålaren Nordenberg haft sina barndomshem,
lockade mig till ett besök, äfyen derför att jag hört denna
trakt beskrifvas som en af de skönaste i Bleking. En
nejd med skogbeklädda höjder och med — såsom ryktet
uppgaf — 365 sjöar i sina dalgångar måste ha mycket
seyärdt att bjuda på.
Den två mil långa farden blef en af de angenämaste
jag på flera år gjort. Bedan utanför Sölvesborgs portar
har ögat att fägna sig åt en leende tafla: till höger en
gammal slottsruin, stolt höjande sig öfver det rika
löf-verk, som omsluter den, och visande oss lemningarne af
den fasta borg, från hvilken Söfrin Norrby, en gång satt
och skådade utåt sitt rike, hafvet; — till venster åter
den vackra begrafningsplatsen, och ännu längre bort en
yppig bokskog, der stadsborna hafva sitt s. k. “Tivoli",
en förtjusande park, till hvilken de under sommardagame
lustvandra, for att i idyllisk ro njuta sitt sorgfria väsen.
Der bortom fick jag snart lemna stora
Carlshamns-vägen och begifva mig in på “den smala vägen“, som
leder till — Jemshög. Den faller af till venster och ser
högst inbjudande ut, der den slingrar sig fram mellan
lummiga träd.
Hvarje främling, som för första gången anländer
hit, gör gerna ett uppehåll invid sjelfva vägskillnaden.
En liten anspråkslös bostad har just här fått sin plats;
det är rätt och slätt ett litet torp under slottsegendomen,
men denna stuga bär det betecknande namnet
Snapp-hanehuset. Den har så blifvit uppkallad efter en
midt-emot densamma, på andra sidan om bivägen befintlig
gammal ek, “Snapphaneeken“, om hvilken sägnen förmäler,
att den i fordna dagar begagnats till att hänga
snapp-hanar i.
Svea, 1878. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
