Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Pehr Thomassons och Bengt Nordenbergs födelsebygd. Ett Blekingsminne skildradt af Maximilian Axelson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jemshögs by är utan tvifvel, både livad dess läge
och byggnader beträffar, en af de vackraste i vårt land.
Den ligger i en af täcka löfskogshöjder begränsad, foga
bred dalgång, i hvars midt en med små vattenfall
bullrande ström, Holje å, ilar framåt mot södem. Högst få
bostäder ha fått sin plats invid sjelfva ån; de flesta af
de stom, vackra husen, hvilka i prydlighet öfverträffa
mången småstads, ligga högre upp i dalen, öster om ån.
Trädgårdar och täcka blomstersängar ser man der öfver
allt. Vesterom ån synas äfven flera gårdar, till hälften
undangömda i den yppiga löfekogen. Breda, väl
underhållna vägar göra samfärdseln gårdame emellan ganska
lätt; —« flera på platsen befintliga köpmansbodar och
verkstäder utvisa, att man här ej behöfver helt och hållet
sakna stadslifvets beqvämligheter.
“Här är oss godt att vara!" tänkte jag och gick att
höra mig om efter en bostad för några dagar. Men att
finna en sådan var lättare sagdt än gjordt. Jag fick
länge förgäfves gå ur gård och i gård. Jag besökte
der-under två fruar, en kyrkovärd, en qvarnegare, en smed
och till och med en advokat. Men alla hade de så
många förhinder. Advokaten “bestred" min begäran, på
grund af de "skäl och bevis", att han i sin gård
före-hade en reparation; smeden hade fått en liten Vulcanus,
en ny verldsborgare, i huset; qvarnegaren hade kanske
fått för litet vatten på sin qvarn och var derfore
misslynt; kyrkovärden tyckte förmodligen att jag såg alltför
verldslig ut, och/fruame vågade ej taga emot en herre.
Hvem förbarmade sig väl då till slut öfver den
hus-ville? — Jo, det gjorde en kopparslagaremästare. Bättre
tur kunde jag aldrig ha haft; ty denne min värd — för
tillfället kommunalnämndens ordförande — befanns vara
en mycket upplyst person med stor kännedom om orten
och dess folk. Och till på köpet bebodde han det vack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
