Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Pehr Thomassons och Bengt Nordenbergs födelsebygd. Ett Blekingsminne skildradt af Maximilian Axelson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraft. Derföre fann jag mig så innerligt väl i denna
skogspark, der ingen annan vandrare nu sågs till, der ej
en fogel hördes sjunga och der det enda ljud, jag förnam,
yar bruset från den närbelägna ån, som höger om min
väg, men på något afstånd ifrån densamma, i flera små
vattenfall hastade ned igenom dalen.
Skogen glesnade åter; jag kom ut på öppna* steniga
sädesfält, der och hvar af brutna af en låg ljungbacke;
till höger begränsades utsigten af en steril bergås, delvis
beklädd med träd, till venster af en bokskog. Åt det
sednare hållet sågs en del af östads by, der jag snart
fann den gård jag sökte och på det hjertligaste mottogs
af en ung anförvandt till Thomasson. Denne vänlige
man förde mig in i det rum, der Pehr mellan åren 1844
och 1852 haft sin bostad. Det var ett litet hörnrum
med ett fönster åt söder och ett åt öster. Från det
förra såg man norra ändpunkten af det med bok och
björk beklädda Ryssberget; der nedanför en slingrande
väg; längre till höger den öppna dalgången inåt Skåne,
som just här vidtog, och i dalens midt en liten bäck.
En temligen tarflig vy för den som kom direkte från
Jemshögs by. Utsigten åt öster sträckte sig ej långt;
ty der stod den täta bokskogen på några få stegs afstånd.
Den såg högst inbjudande ut, och med nöje följde jag
min värds förslag att der göra en promenad.
Vi trädde in i den vackra skogen, i hvars dunkel
näktergalen sjunger, då bokarne stå i sin yppiga
sommarskrud. Nu var den årets tid längesedan förbi, men
fogel-sång hörde vi ändå. Det var visst endast sångare af
andra rangen som bestodo oss den — och likväl slog den
an. Så ljuder äfven vallhjonets enkla sång skönt och
kommer oss ej att sa^kna bravur-arian i operasalongen;
så glimmar den lilla solbelysta daggdroppen med en in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
