- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1873 /
54

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Pehr Thomassons och Bengt Nordenbergs födelsebygd. Ett Blekingsminne skildradt af Maximilian Axelson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af hafvet. Landskapet i sin helhet företer de rikaste
färgskiftningar.

Man befinner sig här i en yrå af verlden, der den
som är led vid dess buller och bråk borde kunna finna
en den lugnaste fristad. Sjelf undangömd i skogens skygd
kunde man härifrån fritt låta blicken öfverfara det
vidsträckta landskapet demere och låta tanken följa med
och gå ännu vidare. Huru många ljufva minnen då!
De voro hvilopunkterna, vid hvilka själen hade att
uppfriska sig. Men mellan dessa minnen huru många andra
af oro och kif! Och när de i sin bjertaste färg framstode
för själens öga, huru belåten skulle man icke då utbrista:
Ack, hvad här är stilla och fridfullt!

Så föreföll det åtminstone nu. Intet buller, inga
skärande missljud. Nere i dalen qvittrade en ensam
sångfogel, uppe på höjden hördes vindens sakta susning i
asparne; men tätt invid den fordna härden uförde en
gräshoppa sin enformiga, men egendomliga musik. Det
var "syrsan vid spiseln". Den påminde om det fordna
hemmet, om den lilla kojan, der far satt och knöt på
sitt nät och mor skötte strumpstickoma eller spinnrocken,
medan en liten ljushårig pilt, undrande och uppmärksam,
åsåg deras konstfärdiga arbete. Denne pilt är nu en
man och eger ej mer något faderstjäll — intet annat än
det stora som vi alla egj; men i det främmande landet,
der han sjelf beredt sig en egen härd, sitter äfven han
och utför ett allvarligt arbete — ett mera konstnärligt,
än hvad de gamla i föräldrahemmet mäktade åstadkomma.
Han gifver oss der tafior, som i vida kretsar väcka den
lifiigaste sympathi; men han har också till dem lånat
fårgen från den leende ungdomsnejden och tagit bilderna
ur hembygdens lif, det enkla, men minnesrika.

M. A.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:17:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1873/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free