Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsfångens flykt. Ett minne från frihetstiden af Hjorvard. Med 4 teckningar af C. G. Hellqvist - 3. Höggarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båt med skepparen och den långa matrosen sköt fram
bakom udden och rodde långt ut i farvattnet. De
hvi-lade emellanåt på årorna och’voro tydligen ute for att
rekognoscera. Matrosen satte som oftast en kikare för
ögat och granskade noga först Långholmsfjärden och
styrde sedan mot udden, synbarligen för att företaga
samma granskning med färden söder om holmen.
Kaptenen kastade orolig en blick omkring sig för
att öfvertyga sig att hans manskap och slup lågo väl
gömda och ingen gevärspipa framblänkte. Han var ej
heller utan fruktan att de skulle ro in i viken. Det *
skedde dock ej. Sedan de tagit en öfversigt af fjärden
ända ned till Höggarn, rodde de tillbaka. Strax derefter
kom Gäddan fram från sitt gömställe, men i stället för att
fortsätta sin kurs upp till Vaxholm, vände hon stäfven
mot samma håll hvarifrån hon kommit och gick med god
vind åter öfver Långholmsfjärden.
Just som hon svängde om den vestra udden, kom
slupen fram bakom den östra, rodde i skygd af stranden
och lade sig i en liten bugt strax bredvid sundet som
åtskiljer de båda holmarna. Kaptenen gick här i land
och upp på höjden af ön, hvarifrån en dominerande utsigt
öppnar sig öfver de båda långa, nästan snörräta fjärdar
som omfatta Lidingön: å norra sidan Askrikefjärden med
sin fond Storholmen, å den södra stora segelleden med
sina ståtliga kulisser af höga berguddar, som skjuta fram
den ena bakom den andra ända ned till Blockhusudden.
Just i vinkeln der de förena sig ligger Höggarp, en
kägelformig klippa, som synes långt inifrån båda. Hennes
ena hälft, sjelfva klippan, är bevuxen med barrskog ända „
upp till toppen, den andra, en sakta uppstigande
sluttning, är en ekäng med en yppig gräsmatta. Holmen är
sålunda en verklig Janus med två ansigten. Det ena,
mörkt och dystert, vänder han mot Askrikefjärden, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
