Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsfångens flykt. Ett minne från frihetstiden af Hjorvard. Med 4 teckningar af C. G. Hellqvist - 3. Höggarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällskapet voro utländingar, fransmän eller italienare,
tillhörande beskickningarna i Stockholm, bland dem
Erank-rikes dåvarande minister vid det svenska hofvet, den
i tidens historia bekante Havrincourt. I sällskapet sågos
för öfrigt vår gamle bekante öfversten, nu mera general
Sparre och hans fru, som för att roa sina gäster
arrangerat detta lustparti.
Det var dock en person i sällskapet som framför alla
de andra, utländingar så väl som svenskar, tilldrog sig
uppmärksamhet. Det var en man om några och trettio
år med en reslig växt, imponerande hållning och ett
ansigte som, en gång sedt, ej lätt glömdes. Blicken var
öppen, och dragen talade om kraft och beslutsamhet.
Hade det gamla talesättet att vissa gestalter äro födda
att herska någon tillämplighet, var det i sanning här.
Denne man var Axel Eersen, nu nära höjden af sitt
rykte och sin popularitet. Ty endast några månader
härefter skulle den märkvärdiga riksdag böija, der han med
den öfverlägsna kraften i sin vilja beherskade både vänner
och fiender och tillintetgjorde ett statsstreck, som hotade
med den värsta af despotismer: en hämdlysten qvinnas
och en af naturen styfmoderligt utrustad mans.
Betjeningen hade emellertid ur medhafda korgar
uppdukat en ypperlig middag i gröngräset och hela sällskapet
slagit sig ned deromkring. Konversationen, som fördes
på franska, blef mycket liflig, vinet blixtrade i glasen
och skålar tömdes till frihetens och behagens ära. Ty
i dessa dagar var frihetens namn lika välljudande i våra
aristokraters öron och hördes lika ofta från deras läppar
som det sedan der blifvit sällspordt.
Sedan deserten var förbi och kaffet serveradt,
föreslog en af sällskapet att man skulle till minne af besöket
inrista sina namn i en bredvid växande reslig tall. Man
gjorde så och anträdde derpå hemfärden. Inristningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
