Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Michael Bellman. Poem af Frans Hedberg, Med afbildning af C. M. Bellmans staty af Alfr. Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så målade Tegnér för alla tider
«Den störste sångarns bild, som Norden bar« —
Fastän hans plats, befästad nu omsider,
Då ännu endast dunkelt anad var.
Det ena snillet fattade det andra,
Fast deras sång på skilda toner gick,
Och båda nu de öfver stjernor vandra,
Som trogna vänner, älskande hvarandra,
Och följande vårt land med klar och oskymd blick.
Men hvad skall nutidssången kunna qväda,
Som värdigt firar detta minnes glans?
Hur skall sin svaga ton den kunna kläda
Uti en harmoni, som uppnår hans?
Dock, det försöker den ju ej, den ville
I denna stund, sin kärlek tolka blott
För detta undransvärda sångarsnille,
Som ensamt stod i Gustafs vittra gille
Och sjöng en brokig verld, som länge sen förgått.
Ja, den förgått, som Hellas’ verld, den unga,
Med sina gudar i olympisk ro,
Dem endast en Homerus kunde sjunga,
Så sant, så klangfullt, att på dem vi tro.
Ja, den förgått, det finns ej spår i Norden
Af den olymp, han kallade till lif;
Men i hans sång, i tonerna och orden
Är den förevigad för fosterjorden
Och strålar högt ännu utöfver stundens kif!
Ty när vi blicka in uti hans riken,
Dem dikten färgat med sitt brntna ljus,
Så glömma vi, att denna verld är viken
Och att dess tempel störtat ned i grus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
