Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvänne mästerverk af svensk målarekonst af Cl. Lundin. Med afbildningar - 2. Erik XIV, Karin Månsdotter och Göran Pehrsson af Georg v. Rosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lefnad. Der hafva vi lifs lefvande konung Erik med hans
Karin och hans Göran. Konungen är helt och hållet
återgifven så som hans minne hos oss fortlefver, och om
Göran Pehrsson i verkligheten icke var så gemen, som
kanske partiska skildrare låtit hans karakter gå till
efter-verlden, är v. Rosens framställning af konungagunstlingen
och konungaforledaren likväl i fullkomlig
öfverensstäm-melse med den bild, som historien hittills gifvit af honom.
Det kan må hända invändas, och har äfven invändts,
att om v. Rosen målat Göran Pehrsson så som denne,
med rätt eller orätt, lefver i historien, har han deremot
icke varit så noggrann med Karin Månsdotters bild, åt
hvilken han icke förlänat den skönhet, som historien
eller åtminstone traditionen förmäler att Eriks gemål
verkligen egt. Det är visst möjligt att målaren kunnat
kosta något mer äfven af kroppslig skönhet på denna
goda qvinna, men det andliga innehållet har för honom
varit mer. Göran Pehrsson måste han framställa i dennes
hela vederstygglighet. Af Karin Månsdotter behöfde han
göra något annat än en skön qvinna blott. Den bild,
som v. Rosen framställt, den unga qvinnan i den hvita,
fotsida drägten, utan några prydnader, bländar icke genom
kroppslig skönhet, men månne den som rätt tränger in
i uppgiftens sanning skulle vilja hafva henne
annorlunda på denna tafla. Hela hennes hållning och uttryck
öfverensstämma just med handlingen, och det fina, älskliga,
nästan barnsliga ansigtet karakteriserar henne, som “sprang
så glad i fattigdomens dalar“, men blef “skrämd i
hof-vets gyllne salar“, den milda, barnafromma qvinnan, som
uppfattade såsom sin uppgift att föra Erik in på den
goda vägen.
Den Karin Månsdotter, som v. Rosen målat, är ej
blott sin konungs älskarinna, utan ock hans goda engel.
Man tänker icke så mycket på, om hon är vacker eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
