- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1873 /
138

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Davidsharpan i Norden. Berättelse af M. S. Schwartz. Med porträtt af Erkebiskop J. O. Wallin, samt afbildningar af Solna kyrka och Wallins grafvård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Psalmen togs upp, orgeln brusade; altartjensten
förorättades; åter sjöngs en psalm och till sist steg mannen
upp på predikstolen. Allas hufvuden böjdes.

“I Guds Faders, Sonens och den Helige Andes namn,"
ljöd det genom hvalfvet, och stämman ensam anslog alla
själens strängar och tog åhörarnes uppmärksamhet i beslag*.

Han yar redan då sitt fäderneslands första predikant
och såsom talare yar han i högsta grad märkyärdig.
Begåfvad med stor menniskokännedom och ett rikt
omfattande snille, egde han förmågan att sannt och rätt
uppfatta lifyets olika förhållanden. Han tillämpade den
Heliga Skrift så att den tjenade till ledning och
hugsva-lelse. Med sin yarma kärlek för det uppenbarade ordet,
sitt menniskoälskande hjerta och sitt glödande nit,
lyckades han hos sina åhörare kalla till lif den religiösa
känslan, äfven om den en längre tid legat i dyala. De
kallsinniga blefvo uppyärmda, de likgiltiga intresserade,
när han för dem framställde det menskliga lifvets
förhållanden, så att de tjenade till väckelse och äfven
till tröst.

Ofvanbeskrifna söndag talade han mot yerdsligt
högmod och åhörame lyssnade med andlös
uppmärksamhet, rädda att förlora det minsta ord eller tonfall i
denna förunderliga stämma, som yar så stark, så mäktig
och ändå så mild och ljuf, att den gaf åt hans tal en
gripande tydlighet, antingen det yar straffande eller
förlåtande. Det föreföll som Gud sjelf talat med den
mannens tunga.

Så tyckte åtminstone de båda omnämnda qvinnorna.

Den ungas ansigte strålade af hänförelse, den äldres
badade i tårar.

Predikan var slutad; presten lemnade predikstolen
och folket kyrkan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:17:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1873/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free