Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Davidsharpan i Norden. Berättelse af M. S. Schwartz. Med porträtt af Erkebiskop J. O. Wallin, samt afbildningar af Solna kyrka och Wallins grafvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begåfvad qvinna, att er sons lycka éj kan anförtros i
bättre händer.“
Friherrinnan teg. Hon var upprörd och hon
aflägs-nade sig, utan att bevilja den begäran Johan Olof ställde
till henne.
Den följande söndagen var hon i kyrkan, då han
predikade och syntes mera upprörd än någonsin. Då
hon gick bort från kyrkan bar hon sitt hufvud mindre
högt än Vanligt. På kyrkogården mötte hon Maria. Ett
ögonblick betraktade de hvarandra, derefter räckte
friherrinnan ut handen, sägande: •
“Blif min dotter; han har så önskat.“
Året derpå sammanvigdes Erik med Saxenbergs dotter
af Johan Olof, och friherrinnan hviskade till sin själasöijare:
“Har jag nu bevisat, att kyrkoherdens predikan i
Solna icke var en ropandes röst i öknen ?“
“Ni har gjort er pligt,“ blef hans svar.
Johan Olofs arbetsförmåga, klara blick, redbara och
oegennyttiga karakter blefvo snart lika kända som hans
storhet såsom predikant och skald. Han öfverhopades
med embeten och uppdrag, hvilka alla voro
hedersbetygelser, och så kom den dag, då det kallande ordet ljöd:
“Statt upp, gå in i den stora staden och predika den
predikan jag dig säger.“
Johan Olof hade sjungit sina psalmer och hållit sina
predikningar så att han uppväckt andakt och gudsfruktan
hos svenska folket. Det var också med glädje och
stolthet hufvudstaden helsade honom såsom pastor primarius.
Att lemna en teckning af hans verksamhet under den
rad af år han beklädde denna befattning, vore att
be-skrifva en hel serie af förbättringar, som blefvo af honom
utförda. Hvad kunna väl vi, med vår oförmåga, säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
