- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1873 /
152

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bergtagna. En saga från kristen-hedna tiden, upptecknad af Bias. Med illustration - 1. “Och jungfrun hon skulle sig åt ottesången gå“

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

För att förebygga slikt, hade man nu låtit gjuta den
stora Mariaklockan. Hennes ljud skulle skrämma trollen
på flykten, rensa luften från Antikrists onda andar och
beskydda de fromma och goda.

Klockstapeln yar uppbygd inom kyrkans helgade
ringmur, och Mariaklockan helgad af biskopen sjelf. Hon
skulle nu ringa för första gången och kalla folken till
ottesång.

Hennes ljud hördes långt i fjärran och dvärgamålet
hördes emot bergen. Trollen flydde förskräckta undan.
Elfvorna i furornas kronor gömde sig i trädens stammar,
och foglarne tystnade för att lyssna.

I de frommas hjertan gaf det också genljud, och det
onda flydde derför det goda, som qyad Herrens Krists
och den heliga jungfruns lof i samklang med Mariaklockans
högtidliga stämma.

På den obanade skogsstigen från torpet gick Hilla
ensam med raska steg. Det var första gången hon gick
ensam till kyrkan och vid hvaije krökning af stigen
vände hon sig om för att se sista skymten af
forstugu-qvisten, der huldmodem stod och skådade efter henne
och viftade till afsked.

Småskogen med löfhult och ängar tog dock snart
slut, och när tärnan kom in i hola granskogen, såg hon
ej mer en skymt af hemmet.

Moderas vakande öga följde henne icke mer. ^

Hon trädde nu inom skogs-snuans egovälde, dit solens
strålar knapt kunde tränga genom de täta trästammarne.

Det blef både mörkare och svalare än i björkhultet,
och Hilla kände sig ej så säker som förut.

Men Mariaklockans ljud skyddade henne mot allt
ondt, mot både snuan och trollen.

Hilla kände sig så fri, så lycklig och glad. Hon böljade
att sjunga och tog om Mariaklockans långsamma takt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:17:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1873/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free