Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska bilder härs och tvärs, med 11 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här och der gjorde vi ett strandhugg, och kapten kände
vikarne och sunden och de bästa landningsplatserne litet
hvarstädes. Vi togo oss också en sväng i gröngräset, ty
gräs fanns verkligen öfverallt på holmarne, och bland
grässtråna funnos både blommor och små elfvor.
Blommorna nickade och liksom vinkade åt oss att få komma
med ombord. Många fingo sin vilja fram. Hvart elfvorna
slutligen togo vägen kan jag ej säga. Men sjelfva voro
vi än på vatten än på land, och midsommarsfröjd var
det öfver allt, äfven på herrgården, der vi slutligen
landade och dansade omkring midsommarstången.
Har man kanske så roligt på andra ställen än i
Sverige? Nej, visst icke! Och maken till den naturen och
den belysningen får man nog också’söka efter. Det hela
är så egendomligt skönt, att man känner sig både glad
och stolt öfver att det tillhör vårt fosterland.
Men samma anmärkning gjorde jag, ett par veckor
derefter, då jag stod vid Trollhättan... Niagara,
Schaff-hausen? Det var någon som tycktes komma med den
invändningen, men den duger icke, ty hvarken det ena
eller det andra eller något annat kan vara bättre än
Trollhättan ur målerisk synpunkt. Jag ämnar visst icke
inlåta mig på någon särskild skildring af vattenfallen ocli
trakten, ty alla menniskor i Sverige känna till Trollhättan,
äfven om de aldrig varit der. Alla hafva hört talas om
Gullö-fallen, Toppö-fallet, Stampeström-fallet och
synnerligen om Helvetes-fallen. Många hafva också stått på
Toppön och sett, ja känt skummet ryka omkring sig. På
Gullön har deremot ingen menniska satt sin fot, så vidt
man ej får sätta lit till sagan om skräddaren, som gick
dit öfver under den stränga vintern, då Gullö-fallet frusit
till is, och der han satt i dagarne tre och sömmade sin
bruds bröllopsklädning, hvilket var ett vilkor af den hårde
svärfadern, men slutligen icke kom derifrån, emedan isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
