Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook - Hugo Montgomery-Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörde sig skaldegryet. Han yille ut att se yerlden, ville
sjelf lägga handen på tidsandans hjerta och räkna slagen
af de mäktiga idéer, som genomströmma det. Klassiskt
bildad, längtade han till Italien: han yille regelbinda sin
fantasi genom umgänget med dess formrena konstskatter
och gifva sin egen alstringskraft ett plastiskt jemnmått.
Han utförde sin afsigt och tillbragte några månader på
denna klassiska jord, öfver hvars tusenåra grus den nya
tiden just då gick omhvälfvande fram. Med liflig hog
följde han der kampen mellan den modema staten och det
medeltida påfvedömet, kampen mellan ljuset och mörkret,
mellan tankens frihet och tankens tvång. Då slutligen
påfvedömet måste draga sig skyggt tillbaka inom
Vati-kanens dystra murar och den moderna statens män togo
in det öfriga Rom under jublande folkhymner, utbrast
den entusiastiske unge diktaren från fjerran Nord:
Na vaknar Roma, väldig än,
Och lifret rörs på öde rum
Och verlden blickar upp igen
Till Capitolium.
Och Dante vaknar ur sin graf
Och ser, långt bort på tidens ström,
Hur fria länder, fria h«l
Besanna skaldens dröm,
Och fritt är Masaniellos land
Och fri lagunens barcarol
Och ingen mins på Arnos strand
Savonarolas bål.
Och allt Italiens unga lif
Sig rör mot minnets helgedom,
I allvar och i tidsfördrif
Dess hjerta heter Rom.
tbeq, 1875. **
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
