Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook - Wilhelmina Stålberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jerna glömmer hon det hela, för garneringen sjelfva det
snbstantielt sköna. Wilhelminas mest lästa historiska
roman "Katarina Månsdotter" är väl snarare ett slags
teckning ur familjelifvet med historiskt staffage, än en
historisk roman. För öfrigt må nämnas: "Bröderna
Stålkrona", "Kristina, drottning af Sverige", "Familjen Skytte",
"Lasse Lucidor den olyckiige", "Hedvig Charlotta
Norden-flycht", "Gustaf III och hans omgifning" m. fl. vitnande
om ovanlig flit och kärlek till våra fosterländska minnen.
Härförutan utgaf hon "Nordiskt mytologiskt lexikon",
"Brefställare för damer", Virkböcker, Barnböcker etc.
och strödde omkring sig poetiska och novellistiska bidrag
till kalendrar, tidningar och tidskrifter. Hon egde
der-jemte — skulle man tro det? — tid öfrig till utförande
af en massa öfversättningår, isynnerhet för
"Läsebiblio-teket" och "Europeiska följetongen". Det var ett lif af
arbete och trägen sysselsättning; Wilhelmina var ej heller
gladare än då hon hade fullt upp med literära
sysselsättningar. "Jag vet ingenting roligare," yttrade den
tro-hjertade gamla sjelf i en krets.
Visserligen betalades hennes arbeten ej högt, men
hon behöfde icke heller mycket för sig sjelf: det mesta af
hennes inkomster åtgick till att göra godt mot andra, och
hennes hjertas gifmildhét var lika "bred" som hennes stil.
Trött vid hufvudstaden, flyttade hon for ett par år
sedan till Mariefred, liksom om hon ville vara nära våra
historiska minnens centrum, det for henne kära Gripsholra.
Här sjuknade hon in och dog, fridfullt och stilla, den 23
juli 1872, hvarefter hennes stoft fördes till Stockholm, der
det hväar på Johannis kyrkogård.
Carl Christian Schmidt.
Ett föredöme för en svensk tjensteman var han,
hvars namn vi satt här ofvan: pligttrogen och nitisk i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
