Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook - Sven Sköldberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som enskild läkare, erhöll han snart en särdeles
omfattande och äfven ansträngande praktik. Aldrig voro
hans mottagningsrum tomma, och utanför hans bostad
såg man nästan hvaije dag hela filer af ekipager. För
alla var han lika tillgänglig. Sin vetenskap varmt
till-gifven, visade han intresse för hvaije särskilt
sjukdomsfall. Der fans för honom alltid något att lära.
Men under det hans namn blef kändt och med
tacksamhet och välsignelse nämndt i allt Sveriges land, såsom
befriaren eller lindraren från månget lidande, satt dödens
mask och tärde vid hans egen hjertrot. Allt mer och
mer frätte han derinne, och ju lyckligare
vetenskapsmannen bekämpade döden hos andra, desto starkare
be-mäktigade han sig honom sjelf. En af hans kamrater
yttrade ock en gång, då han såg ekipage-raden utanför
hans boning: “Här komma de sjuka i massor och söka
hjelp hos honom, men sjelf är han den sjukaste af dem alla.“
Ledamot af svenska läkaresällskapet 1865, deltög
han, med sitt för vetenskapen brinnande sinne, trofast i
dess förhandlingar. Hans åsigter tillvunno sig alltid
uppmärksamhet — och hans kunskaper tilltvungo sig aktuing.
Sjelfständig i sina åsigter, tvekade han aldrig att bryta
en lans for hvad han ansåg rätt, äfven om han
der-med kom att obehagligt tangera en eller annan ömtålig
sida, hvarom episoden med den s. k. “hårrenovatorn“
var ett talande vitnesbörd.
Hänsynslös äfven mot sig sjelf då det gälde kallet
och vetenskapen, for han ännu förliden sommar, fastän
bokstafligen med döden i hjertat, till England för att
göra nya rön. Återkommen hem, skyndade han mot
förgängelsen och afled den 22 oktober, efterlemnande maka,
född Wendela Schiirer von Waldheim, och späda barn.
(Trjckfärdigt d. 4 no v. 1872.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
