- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1874 /
23

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodshämnden. Berättelse från hednatiden af J. O. Åberg. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som aftonen kastade öfver stugan. Hon sammanstälde
detta oförsonliga sinnelag med främlingarnes predikan om
mildhet och deras handlingar, öfverensstämmande dermed,
och hon ryste inom sig. Det blef henne så trångt, hon
måste skaffa sig luft och hon hemtade den i sitt utrop:
“Krist afvände olyckan från Sigurds hufvud!“

Nästa utropet från hennes läppar bief ett anskri,
ty då hon i detsamma kände en tung hand läggas på
sina skuldror, och blixtsnabbt vände sig om, möttes hon
af fadrens allvarliga blickar. Bakom konom stod en
person, vid hvilkens åsyn Ylva nästan dignat till golfvet,
och betraktade henne med glödande blickar, ur hvilka
sinnligheten och raseriet på samma gång framträdde.
Denne man var Östen, som under den tid Ylva
hängif-vit sig åt sina drömmar om de nya lärorna, lagt i land
med sin drake.

“Hvad var det för ord du uttalade,“ sade Thorsten
och tvang Ylva att sätta sig.

Den unga flickan teg, blodet rusade från hennea
kinder och hjertat stod nästan stilla.

Fadren upprepade sin fråga, och nu i mera hotande ton.
Men, då Ylva ännu icke svarade ett enda ord, utan
darrande höll sig fast i den grofva träbänken, under det
hon icke vågade lyfta sina blickar från golfvet, en rädsla
helt naturlig hos en qvinna, så ung, men framför
allt så invaggad i sin gamla hedniska tro, att det var
med gudarnes vilja som föräldrarne efter behag kunde
offra sina barn eller ej, och som ändtligen så nyligen fått
en så ny och i förhållande till tiden, ganska ytlig
kunskap om den kristna religionen, inföll Östen, som hittills
varit en stum åskådare till uppträdet:

“Säckmenniskorna *) hafva förvridit hennes hjerta.“

*) Missionärerna kallades så, emedan de voro klädda i sida
kläder, hvita till färgen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:17:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1874/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free