Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodshämnden. Berättelse från hednatiden af J. O. Åberg. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på er,“ fortfor han och riktade blickarne åt det håll,
hvarifrån en syag blixt upplyste nejden. “Yänden
tillbaka eller knäfallen for den mäktige/4
Östen stannade. Såväl den andliges värdiga
uppträdande och oförskräckta uppsyn, som också den klara
blixten slogo honom till en böijan med häpnad. Ingen
hade kunnat ana, att den för ett par timmar sedan så
klara himmelen så hastigt skulle kunna förändra sig.
Andreas tog också tillfallet i akt och med en hänförelse,
som kom hans sydländska, dunkelt svarta ögon, att glänsa,
talade han om den ende Guden; huru han uppenbarar
sig i lugnt väder, i stormen, i blixten och i allt både
lef-vande och icke lefvande här på jorden. Han förtröttades
icke, utan fortfor länge att tala utan det minsta uppehåll,
till dess han helt tvärt afbröts af Thorsten hin Gamle,
med dessa ord: *
“Främling, jag är äldre än du, och har således
erfarit mera. Jag kommer icke till dig för att återfordra
min dotter, ty jag varder snart gångande till Brimer och
dit får ingen qvinna inträda. Tror hon på “hvite krist“,
den du och så många nu dyrka, då vare det hennes
egen sak. Vuxen mö tänke sjelf förståndigt, eller skylle
sig sjelf. Men, hvi hindrar du mig och Östen viking
att utkräfva blodshämnden för vår dödade vän Bowe?
Yet du icke, att det är ett vedertaget bruk i Svithiod,
att hvar och en, som icke vill heta niding, han skall
hämnas sina anförvandters eller vänners död. Främling,“
fortfor han, då pater Andreas ännu icke yttrade ett enda
ord, utan endast fixerade honom så ihärdigt, som ville
han se ända till djupet af den grånade hedningens hjerta,
“du är djerf, som vill motsätta dig våra bruk.“
“Jag förtröstar på Gud, som skyddar sina bekännare,“
svarade den andlige med obeskrifligt mild och välljudande
stämma. “Utan hans medgifvande kunnen I icke kröka
Svea, 1874. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
