Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodshämnden. Berättelse från hednatiden af J. O. Åberg. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de båda odalmännen djerft kastade sig emellan, och med
den myndighet, som deras ålder gifvit dem, sökte att
stilla den ursinnige vikingen. Men det var som att tala
till stendöfva öron; han hörde ingenting af de försonande
orden; han ropade på Sigurd och kallade honom vid de
skymfligaste namn. Bredvid honom stod Thorsten hin
Gamle lik en uråldrig ek midt uppe i stormens vilda
raseri, och svängde det långa spjutet öfver sitt hufvud,
under det han frammumlade långa böner, än till Odens,
än till Thors ära.
“Slå ned dem!“ skrek slutligen Östen, då hans rop
på Sigurd ohörda förklingade, “och kasta sedan eld i
templet, att det må försvinna!"
Ett rop af fasa hördes från de kristnas led; de
öppnade sig och Sigurd framträdde blek men lugn.
“Du har tvungit mig till detta steg,“ sade han med
dyster ton. “Pör att rädda både oss och templet vill
jag mäta mig med dig i tvekamp. Drag ditt svärd, ty
sådant anstår tappra män och höfdingar; klubban är
trälens vapen.“
En dödstystnad herrskade i den lilla kretsen; sjelfva
naturen tycktes tigande åse den strid, som nu skulle
följa, ty de skarpa blixtar, som med korta mellanrum
färgat natten eldröd, hade icke varit synliga på länge.
Beredde den sig kanske till ett afgörande, ett förfärligt
utbrott?
Östen lyfte sin klubba till ett förfärligt slag, men
det foll icke; det hejdades redan i sin böljan. Mellan
honom och Sigurd stod som en uppenbarelse pater
Andreas och i hans upplyftade högra hand glänste det
lilla krucifixet.
“Bort, bort!“ ropade han, och sträckte kristusbilden
mot hedningen, som vid åsynen deraf, såväl som af den
andliges flammande blickar ofrivilligt drog sig ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
