Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodshämnden. Berättelse från hednatiden af J. O. Åberg. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
Alla knäböjde och äfven utom templet lågo
hednin-garne på knä och kände en bäfyan i sina hjertan vid
tanken på den ende gudens makt. Sådant hade de aldrig
sett förr. Hvad var nu deras gudars makt mot denne
endes? Ett intet! De kommo derefter till pater Andreas
och läto undervisa sig, och i stället för att den rysliga
blodshämnden skulle uppväcka sorg och tvedrägt, blef
den en källa till glädje och försoning.
Så förökades den lilla kristna församlingen på
udden, och den vördade pater Andreas blef allt
framgent dess lärare. Med mildhet styrde han sin hjord, och
när han gick hädan, följdes hans stoft af oräkneliga
tårar och böner.
Och Ylva födde Sigurd många barn, de der växte
upp och blefvo varma kristna, och i många tider
derefter talades det inom slägten om den tillämnade
blodshämnden, som i stället vände sig till den allsmäktiges
straff för hedningarnes ondska. Sigurds slägt förökades
och blef genom arbete och redligt uppförande den största
och förnämsta i hela församlingen. Det lilla templet stod
länge qvar, men när det förföll, byggdes der ett annat
af sten, och i stället för korset, sattes öfverst på
tornspiran en förgylld kristusbild, som utsträckte högra
handen välsignande Öfver församlingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
