Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mitt land. Tvänne dikter af Lotten v. Kræmer - 2. På hemfärden - Thure Jönsson Roos af G. H. Mellin. (Till grefve Georg v. Rosens teckning: «Herr Thure Jönsson återvänder från riksmötet i Vesterås, Johannis 1527)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0 ja, ett yttre ock det landet är;
Och städse skall, i glädje som i smärta,
Den tanken djupt bevaras i mitt hjerta,
O, att min vagga stod vid nordens skär.
Der Saltsjöns vikar spegla ekars strand,
Der Bellman sjöng, jag sälla der såg dagen
Och fjärran ljuft jag städs mig känner dragen
Till dig du dyra, hafomflutna land.
Jag ser din klippa grå, din gröna jord,
Din himmel, ser ditt blåa insjö-öga,
Och känner rörd, att förr jag vetat föga,
Hur högt jag älskar dig, vår gamla nord.
L. v. K.
Thure Jönsson Roos.
(Till Georg v. Rosens teckning »Herr Thure Jönsson återvänder
från riksmötet i Vesterås, Johannis 1527».)
Minnet af en bland Sveriges mest betydande
ädlingar, Thure Jönsson Eoos (eller rättare Tre Rosor) har
träffats af ett märkvärdigt öde. Han har nemligen
blifvit föremål för ett åtlöje, hvilket i vår historia
blif-vit fortplantadt alltifrån den första krönikan öfver Gustaf
den förste. Det uppträde, som föranledde detta åtlöje,
är så åskådligt skildradt, att historieskrifvarne, som i
synnerhet för den tiden sakna sådana uppträden, som
tyckas måla gestalterna, icke velat förbigå detta, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
