Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elin på Måsön. Ett minne från Stockholms skärgård af Hjorvard. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
porträtt af Carl Johan och hans drottning, och på väggen
midt emot en tafla af samma tvifvelaktiga konstvärde,
föreställande Gefleskeppet India, med hvilket gubben
Magnus i sin ungdom farit och hvarifrån han, när vi
om aftnarna sutto tillsammans på farstuqvisten och han
var vid riktigt godt humör, brukade berätta oss de mest
förunderliga saker.
I och omkring stugan var allt ytterst stäJadt och
fint. Mor Maja, eljest blid och fryntlig, förde i detta
fall ett strängt regemente, och ve den som på något sätt
skräpade ned. Sjelfva hennes ögonsten, sonen, den långe
Olaus, kunde då få sina fiskar ganska varma, om också
hans oföränderligt glada lynne och lustiga upptåg snart
tvungo gumman att dra på smilbandet och bli god igen.
Men den som minst vågade fresta hennes tålamod i
detta afseende var lilla Eva, en fader- och moderlös
slägting på långt håll, som de gamla vid föräldrarnas
död tagit hem till sig och som mor Maja lofvat uppfostra
i tukt och herrans förmaning. Detta löfte höll hon äfven
bokstafligen. Tidigt om morgnarna, medan daggen ännu
låg på gräset, måste den unga flickan vara uppe, ro öfver
till småholmarna och mjölka korna ej sällan i svårt väder,
se om småkreaturen, skura och feja, så att ingenting
oregelbundet mötte matmodrens mönstrande blick, när hon
tog ’hennes morgonarbete i ögonsigte. På förmiddagen
satt hon i väfstolen och deltog för öfrigt i alla sysslorna
både utom och inom hus. Men oaktadt hon tidigt fått
böija i arbetets hårda skola och visst icke växte upp
under någon klemande hand, var lilla Eva dock glad och
frisk som en sommarmorgon; hon qvittrade som en fogel,
och att höra hennes muntra sång klinga inifrån stugan
eller utifrån backen och sjön var vår stora förnöjelse.
På norra gafveln af stugan hade vi, med tillhjelp
af ett par segel och några i bergspringorna nedslagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
