Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elin på Måsön. Ett minne från Stockholms skärgård af Hjorvard. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yi voro åter i närheten af menniskoboningar. Yår lots
styrde in i en liten bugt mellan ett par berghällar, som
bildade en naturlig, väl skyddad hamn, refvade sitt segel,
lade till vid en brygga och hoppade med ett läfct språng
i land. Yi foljde exemplet, och snart stodo vi alla tre,
drypande af regn, på stranden.
Det var ingen tid till ceremonier. Yår vägviserska
sade oss blott, sedan vi med ett handslag tackat henne,
att hon ej vore hemma här, men att mor Annika ej
skulle neka att ge oss tak öfver hufvudet och en brasa
att torka våra kläder vid. Hon tänkte sjelf stanna här,
tills ovädret vore öfver, för att derefter bege sig ut på
Storfjärden, som nu ej vore vid ett lynne att leka med.
Han lyste också hvit som ett snöfält in genom sundet.
Yi anträdde vandringen uppför backen och mottogos af
stugans egarinna, en gammal fiskarenka, på det
vänligaste. Hon förde in oss i sin bästa kammare, tog bort
midsommarlöfvet ur spiseln, tände upp en flammande
brasa, vid hvilken vi så godt sig göra lät torkade våra
ytterplagg och ömsade torrt linne, som vi alltid förde
med oss i en liten vaxduksrensel.
När vi efter en timme åter kommo ut i
hvardags-stugan, hade gumman dukat upp en präktig aftonvard.
Yi funno i stugan, utom mor Annika sjelf, hennes son,
en ung karl med ett tryggt och godt utseende, samt två
andra qvinnor, af hvilka den ena sysslade vid spiseln och
den andra satt på bänken straxt bredvid den, inbegripen
i ett samtal med mor och son.
Törsta blicken sade mig, att det var hon som varit
vår lots, men tillika när och hvar jag sett henne förr.
Det var ju min skärgårdsflicka från
Kungsholmspromena-den lifslefvande. Nu, när hon aflagt den stora kavajen
och satt der i sin lilla svarta tröja och den blå kjolen,
förvånade det mig, att jag ej förr känt igen henne. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
