Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Narva den 20/30 November 1700. Krigshistorisk skildring af Julius Mankell. Med tvenne illustrationer af G. Broling och porträtter af Karl XII, generalerna Rehnsköld och Horn samt karta öfver slagordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning, då czaren sjelf klockan 4 på morgonen den 19
anlände i ett upprördt tillstånd samt öfverhopade honom
med smekningar och böner att han för all del skulle
emottaga öfverbefälet. Ehuru hertigen i det längsta
gjorde motstånd, nödgades han dock slutligen gifva efter,
mot löfte att czaren ofördröjligen skulle sända honom
ammunition till belägringen samt i öfrigt gifva honom
en noggrann, skriftlig instruktion med egenhändig
underskrift och sigill. Czaren lofvade allt, hvad som begärdes,
samt afreste derpå till Pleskow.
Men när hertigen sedermera öppnade instruktionen
befanns densamma icke vara underskrifven samt blott i
allmänna ordalag innehålla, att hertigen erhållit
öfverbefälet och att alla skulle lyda honom; att han skulle
fortsätta Narvas belägring, när ammunition ankommit;
att han skulle upphöra med anfallet, om svenskarne
framkommo, och då sätta sig till motvärn; samt att
under-faltmarskalken furst Dolgorucki, som blifvit utnämnd till
generalkommissarie, skulle förse armén med lifsmedel.
ffertigen var sålunda Öfverlistad; men nu återstod ej
annat, än att föra befälet, så godt sig göra lät.
På förmiddagen inkom Schei emetieff med hela sitt
rytteri, i största oordning och förvirring samt under
regn och snö, och berättade att svenskarne redan hunnit
till S:t Peter (såsom Lagen a äfven kallades). När mot
aftonen ett litet svenskt parti på afstånd visade sig,
uppstod larm. Hertigen satte sig då till häst for att göra sina
anordningar samt befalde att en fältvakt af 100 ryttare
skulle utrycka och patrullera. Men denna befallning
åt-lyddes ej, emedan hvarken Dolgorucki eller Scheremetieff
kunde få tag i något folk, som under mörkret vågade
sig utom den befästade linien. Härigenom förklaras
möjligheten för Rehbinder att under natten rekognoscera
verkens beskaffenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
