Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två pressens män: Lars Johan Hierta och Georg Scheutz. Minnesteckning af C. H. Rydberg. Med porträttplansch af Hierta och Scheutz, ritad af C. G. Hellqvist, graverad af C. L. Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berätta att den Wellingtonska tory-ministéren i England
fallit, och att presterskapet i ett par af yåra svenska
stift till firande af den helige Ånsgarii minne beslutit,
att, i enlighet med dennes apostoliska uppmaning till
sina missionärer här i norden, afsäga sig sina presterliga
inkomster samt, enligt ordalagen i Ansgarii skrifvelse,
foda sig af sitt arbete, d. v. s. i sitt anletes svett som han.
Detta, jemte några sarkasmer mot “vederbörande" och
speglosor mot kollegerna på platsen, upptogs ganska väl
af allmänheten, men icke alldeles så gynnsamt af
vederbörande och kamraterna. “Det var det ovettigaste blad
jag någonsin läst,“ yttrade en hög embetsman åtta dagar
efter det den nya tidningens första nummer utkommit,
och “den der göken kommer att äta opp oss allesamman,“
sade den gamle erfarae publicisten Johan Peter Theorell,
i det han lade ifrån sig bladet.
Tidningens framgång gynnades äfven deraf, att
Aftonbladet var den första, som en dag fick meddela den samma
dag ryktesvis hitkomna underrättelsen om utbrottet af
revolutionen i Polen. För hvaije postdag väcktes nu
nyfikenheten att erhålla utländska nyheter om aftnarna,
och detta hade till följd att den ena tidningen efter den
andra snart följde Aftonbladets exempel och öfvergick
från morgon- till aftontidning, liksom de alla efterhand
följde Aftonbladet i spåren i afseende på den yttre
anordningen.
Emellertid hade icke två månader af det nya året
förgått, förrän äfven Lagergren, som för resten blott
några få gånger lemnat bidrag till tidningen, blef
ånger-köpt och drog sig tillbaka. Andreas Möller var då den
ende medarbetaren som återstod, men han blef, såsom
utmärkt skicklig sakförare, snart så upptagen af juridiska
kommissioner, att han sällan fick någon stund öfrig att
egna åt tidningen. I något kompaniskap om densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
