Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook - Ulrika Sofia Strussenfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behöfde ha en vid synkrets, qvinnans borde vara inskränkt
till brodernlien, köket och barnkammaren. Men Ulrika hade
ej fallenhet för dessa handarbeten, utan just för läsning,
och följden blef, att hon sattes efter sina kusiner och
ansågs, såsom hon sjelf skref en gång, “ur praktisk
synpunkt fullkomligt förlorad". Detta kastade en skugga
öfver hennes barndom och beröfvade henne den glada
tillförsigt, som annars är det lyckliga barnets ljufva
egenskap. Vid tretton års ålder blef hon mycket sjuklig och
måste till och med på plågans läger intaga för första
gången nattvarden, hvilket gaf åt hennes sinnelag denna
inåt vända riktning, som utmärker den sant religiösa
menniskan och hvilken sedan framträdde i hennes
verksamhet samt göt sitt skimmer af förklaring öfver den
åldriga.
Ulrika hade en yngre syster, Amelie, som läst för
sin brors informatorer och egde för sina år ej obetydliga
kunskaper, under det Ulrika saknade sådana. Hon kom
nu äfven upp till Hofgården, der hon betraktades som
ett geni och stäldes öfver sin äldre, men blygare syster,
hvarför ock en viss kallsinnighet uppstod mellan de b&da
systrarne. Sålunda ensam i verlden, skapade hon sig
sjelf en verld i sin inbillning och sökte till oeh med att
gifva åt denna diktens form. Men system kom
öfver dessa opera och log ironiskt åt dem. Hon beslöt
nu att aldrig mera förnya försöket; men fortfor^tt läsa
allt hvad hon kunde komma öfver ooh fann isynnerhet
både nöje och njutning i studiet af de gamle svenske
skalderna. Så fylde hon sitt sinne med skatter, hvilka
hon fullständigade med vexlande taflor ur folkens och
naturens lif, det hon sjelf med vaken blick iakttog
under ombyte af vistelseort i olika delar af landet. En
minnestecknare kallar denna hennes medelålder för
hennes “Wanderleben" och vill veta, att detta senare gifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
