Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook - Georg Dahlqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sieinius.
Dröj, barbar!
Och med bestörtning se, hvem du framför dig har!
Se här den fiende, för hvilkens lif du stälde
Det svartaste förs&t, som stämplat än ditt välde, etc.
Men debutanten hade knappast utstött sitt: “Dröj,
barbar!*‘ förrän, berättar Blanche, hela parterren böljade
storflina och hvissla, hvaije bodnyckel var en
hvisselpipa. Den arme debutanten kom af sig, och hvem undrar
derpå? Hade han i lärftsboden varit som en skald och
konstnär, så var han nu på konstens tilja som en
lärfts-krämare, och hur det skulle taga sig ut i antikens kostym,
det kan man väl förstå. Sällan var ett fiasco
fullständigare.
Lärftskrämarne jublade. Den förlorade sonen skulle
nog återvända till dem. I glädjen slogo de, som korpar
efter ett godt kalas, ned på operakällaren. Men, skref
Blanche, midt under jublet inträdde på källaren den
olycklige debutanten. Han tog långa steg, men blicken
var ovanligt lugn, och ett småleende glänste kring hans
bleka läppar.
“Låt oss dricka den galningens graföl!“ hördes från
ett af borden.
Debutanten närmade sig detta bord.
“Får liket vara med på grafölet?“ frågade han med
djup, ihålig röst.
Liket fick vara med. Man bjöd en stol och ett glas.
Efter döden ingen ovilja mera.
“Nå, hvad tänker du nu taga dig till, käraste bror
* Georg?“ frågade en af begrafningsgästerna med ett visst
deltagande.
“Bli skådespelare, naturligtvis," svarade den olycklige
debutanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
