Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några stycken ur en dagbok af Egron Lundgren. Med fyra träsnitt efter handteckningar af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mr Guinette berättade så mycket om ett fruntimmer
som spelar Othello eller mohren i Venedig på Sohoteatern,
att jag lät öfvertala mig att gå dit för att se detta
underdjur. När jag kom var teatern redan pin full som
det heter och Guinette hade derföre ingen annan utväg
att finna plats åt mig än i en avantscene-loge, der det
var mörkt som i en lejonkula, men der, det oaktadt,
redan fyra parfymerade damer hade innästlat sig. Det
var der i trängseln icke lätt att visa kruseilighet utan
måste man vara framfusig då alla på en gång ville kika
ut genom gallret. Likväl, utan att känna hvarandras
förfäder eller sköldemärken och utan att etiketten blef
just särdeles åsidosatt, kom pratet snart i full fart med
afhandlingar om hundrafyra ting — olikartade ting,
burleska ting. Othello var absurd; en liten spenslig gumma
med skrikig röst, borstad i ansigtet med blanksmöija, en
krokig sabel och röd turban, men Jago kunde gnissla
med tänderna, så att man knappt kunde höra sufflören.
Desdemon a var vindögd och koppärrig. Mitt medlidande
räckte icke till att kunna stå ut med så mycket tragiskt,
utan redan i andra akten smög jag mig ifrån detta Thalias
tempel med full föresats att icke snart igen sätta lit till
Guinettes rekommendationer och aestetik.
Jag hade icke hunnit gå många steg på Oxford
street förrän jag märkte framför mig på trottoiren en
svartklädd herre utan hatt. Tänk om det är father
Prout, tänkte jag, just för det att jag visste sedan i Rom
huru den vännen sällan eller aldrig brydde sig om att
begagna hatt på gatan; han ville hålla hjernan sval,
som han sade, och jag tror att han hade rätt i detta.
Hvar och en känner bäst sjelf hvar skon klämmer. Nog
af — jag hade icke misstagit mig i min gissning, ty det
var verkligen the reverend dr Francis Mahony, alias
father Prout lifslefvande. Han sade sig just vara kommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
