Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några stycken ur en dagbok af Egron Lundgren. Med fyra träsnitt efter handteckningar af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag träffade icke Don Felipe Villamil i utställningen,
han yar hindrad, men skref och bad att jag skulle komma
hem till honom utanför barriére de 1’étoile och jag for
således dit. Detta möte yar särdeles nöjsamt och vi hade
tusen frågor att göra och att prata om. Sorgfritt kunde
yi skratta af hjertans grund, ehuru hans atelier var
fullproppad med oforsålda taflor, eskizzer och chef d’oeuvres
af alla slag. Med armarne i kors och cigarrett i mun
mönstrades nu dessa snillefoster, det ena efter det andra,
med både gyckel och allvar. På länge har jag icke
skrattat så mycket som den morgonen; jag är glad att
hafva fått sinne för det som är löjligt. Alla V:s utkast
och eskizzer äro nemligen af den allvarsamma, nästan
tragiska sorten — heroiska, somliga till och med bibliska.
Bland de mera framskridna arbetena var en stor tafla
inspirerad af en strof ur La divina comedia som V.
deklamerade med mycket pathos för mig. Jag mins icke
mer än att det var någonting om “suoni la tromba"
och man såg derföre i en mystisk och afgrundslik,
helvetisk villérvalla, åtskilliga nakna fruntimmer i olika
ställningar och förkortningar hållande händerna for öronen
under det att hin håle sjelf på en bergsklyfta till höger
blåste af alla krafter i ett slags basun eller fagott. V.
gnuggade händerna och var synbarligen ganska belåten
med taflans anordning, i hvilken han tycktes hafva tänkt
sig in riktigt con amore. Måste dock medgifva att det
ännu var betydliga svårigheter att öfvervinna innan
arbetet skulle kunna kallas fullkomligt färdigt — ehuru
han icke ville höra mycket på mina små inkast, och
ansåg sig for ingen del böra öfvergifva ett företag som
var på så god väg att lyckas. Älskvärda och
afunds-värda glada inbillskhet, som kan känna sig så säker att
icke kunna gå miste om den väntande triumfen. Jag
tyckte det emellertid vara synd att han skulle trötta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
