Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elias Sehlstedt. En liten minnesruna af Frans Hedberg. Med 3:ne illustrationer (porträtt af Sehlstedt, utsigt af Sandhamn samt Sehlstedt i sitt hem)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara i iullen också! Ber ha funnits mycket sångfoglar,
der! Både Falkenholm och Boman, och Öländer och
Arnoldson och Stenhammar med, tror jag! Men hör ni,
det yar hederligt att ni kom och helsa’ på gubben Elias
. .. Det är väl nu sista sommarn jag residerar här som
tullkar], vintrarne böija bli’ mig för svåra. Nu tänker
jag laga att jag kan bli’ postmästare, så slipper jag vara
här annat än om somrarne. Skål, gubbar i Bergskollegium."
Klockan sex på qvällen togo vi afsked af den
älsklige sångaren, och med en frisk bris från hafvet, begåfyo
vi oss af mot hemmet, för att på qvällen kunna hinna
fram till Vindö, der det andra morkullssträcket fans. Han
skakade trohjertadt våra händer till afsked, och mig
skänkte hen som ett minne af besöket några vackra
stuffer från sin mineraliesamling, ty han hade en liten
vacker sådan, * i det han på sitt vanliga korta och
godmodiga sätt yttrade:
“Här har du ett minne af din stenrika vän! Ser
du der här biten, så det glimmar af den? Så länge du
har den, så ä’ du inte utan guld, och det är rart gods
för en författare. Det är visserligen bara kattguld, men
något är bättre än inte! Slit den med hälsan, och glöm
inte bort gubben Eli as. “
När vi kommit en bit ut på sjön, sågo vi hur den
gamle vännen hissade sin tretungade tullflagga och
hel-sade oss tre gånger, hvarefter han åter tog ned den.
Denna helsning besvarades af oss med ett “hurra för
Elias Sehlstedt“ och visst måtte vi ha’ skrikit rätt bra,
ty en väldig fiskmås bredvid oss blef så häpen, att han
i hastigheten släppte en stor vacker löja, som han nyss
varit och fiskat i vattenbrynet, och flög sedan mycket
snopen utåt hafs, allt hvad tygen höllo.
Sedan den dagen återsåg jag Elias Selilstedt mer än
en gång, och alltid densamme; alltid lika välvillig, lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
