Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elias Sehlstedt. En liten minnesruna af Frans Hedberg. Med 3:ne illustrationer (porträtt af Sehlstedt, utsigt af Sandhamn samt Sehlstedt i sitt hem)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blef man van
Att få porträtter
Lika utaf sjelfva faii.
Dubbel minst blef hvar förmåga,
Ja, tredubbel, om det knep:
Snickar Beockert skulle såga
Buxbom åt oss, så det pep.
Ivar Haeggströms stora rykte
Steg i typografisk flygt:
Mera snyggt
Texten han tryckte,
Om han sjelf så här blef tryckt.
Hufvudredaktörens like
Icke då på jorden fanns.
Byrån blef ett himmelrike
Städse i olympisk glans.
Guld oeh lagrar till att skära
Öppet stod för hvar och en:
Wiesclgren!
Stor blef din ära,
Och odödlig blef du se’n!’
Vill läsaren för öfrigt af den atlidne sångaren ega
en bättre bild, än livad dessa torftiga rader kunnat
bjuda, så har lian sjelf i sin visa på fövstuguqvisten
målat sitt eget porträtt så här:
«Jag lefver glad och jag lefver fri
Ty jag kan skämta och sjuuga,
Och fanns i lifvet ej raljeri
Så blefve dagarne tunga.
Men om bekymren ock stöta till,
Så tar jag lyran och slår cn drill
Och så är hela sorgen öfver!»»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
