Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runeberg och hans hem. Teckning af Fr. Berndtson i Helsingfors. Med stålgravyrsplan sch, upptagande tvänne porträtt af Runeberg samt afbildning af hans bostad i Borgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mottog Runeberg lifyande och ädla impulser, dem hans
snille i tysthet bearbetade, och i denna umgängeskrets
yidgades allt mer och mer hans synkrets öfyer lifyet,
hemtade hans fantasi en allt rikare näring.
Men först och sist yar det af naturen, som skalden
lärde sin stora konst. Vid hennes bröst har han, en
annan Johannes, hyilat, och lyssnande till dess hjertas
slag, lärt den sköna hemligheten, att göra dikten till
yerklighet. Och i och med detsamma som han lefde in
sig i naturen, blef förtrogen med dess doldaste pulsslag,
lärde han äfyen känna det innersta väsendet hos det
folk, som denna natur ammat och uppfostrat. Och hvad
han sålunda lärde, det har han i hemmets tysta frid
inom sin mäktiga ande värmt till mognad och återgifvit
det i bild och gestalt.
Sin kärlek till naturen, sin tro på dess undergörande
makt har skalden sjelf uttalat i det lyriska stycket
“Barden der det heter:
Han sjelf ej drömde om sin framtid än,
Och ingen anade hans kall med åren.
Hans verld var trång; dock storhet fanns i den,
Och skönhet väcktes äfven der af våren.
Och obekant och sluten i sig sjelf,
Men med en jättelik natur förtrogen,
Han lärde kraftens språk af bygdens elf
Och saknadens af bäckarne och skogen.
Der såg han klippan trygg bland stormar stå,
En bild af mannens mod, en bild af hjelten,
Der lyste qvinnans själ ur himlens blå,
Och kärlek slog i blommor ut på fälten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
