Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runeberg och hans hem. Teckning af Fr. Berndtson i Helsingfors. Med stålgravyrsplan sch, upptagande tvänne porträtt af Runeberg samt afbildning af hans bostad i Borgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bet var brädfodradt och kanhända engång i tiden måladt,
men regn och sol hade småningom utplånat hvarje spår
af färg, samt lemnat brädfordringens af ålder grånade
yta bar. En trång och brant trappa ledde upp till den
öfre, af Runeberg bebodda våningen med temligen låga
fenster pch icke högt tak.
Man behöfde dock ej länge dväljas i denna bostad,
för att, under inflytandet af den välvilligt meddelsamma
ande, som här herrskade, känna sig på en gång lyftad
och hemmastadd. Vänligt och gästfritt mottogs i detta
hem hvar och en, som hade något, om äfven aldrig så
ringa anspråk, att der vinna inträde. Att inredningen
och möbleringen voro enkla, och att de i all sin
enkelhet röjande den husmoderliga handens vård, ingaf åt
sinnet en glad och hemmastadd stämning, har jag ännu
lifligt för min hågkomst, men läsaren måste hålla mig
ursäktad om jag bortglömt detaljerna, upptagen såsom
jag var af värden, till hvilken jag blickade upp med det
varma ynglingahjertats hela ungdomsfriska hänförelse.
Och Runeberg hade en underbar förmåga att fängsla och
lifva de vetandets och konstens alumner, som från
universitetet i hufyudstaden vallfärdade till hans hem, för
att från hans läppar förnimma utgjutelser, som, afsigtslöst
flödande ur hans snilles ögonblickliga ingifvelser, i månget
bröst nedlade fröet till ett rikare inre lif. Och sjelf
älskade han att se sig omgifven af denna ungdom, af
dessa för sanning och skönhet, för lifvets högsta frågor
öppna sinnen. De förstodo honom de!
Runeberg stod då i sin mannaålders fulla kraft.
Gestalten reslig och imponerande, med det karaktersfasta
hufvudet uppburet af stadigt rundade skuldror, ingaf en
obeskriflig känsla af lugn och tillförsigt. Pannan hvälfde
sig mäktig öfver de uttrycksfulla dragen, i hvilka den
raka näsan med sina starkt utpräglade konturer, den sin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
