Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtter) - August Sohlman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätt uppfatta, hvad det var som nu trädde fram. Carl
XIV Johan dog, och nästan alla kände inom sig, att
kabinettspolitikens dagar, hvilken sträfvat att genom ett
familjefördrag sluta den skandinaviska halfön till den
ryska kolossen, voro räknade. Nordens förmåga af egen
tillvaro, af sjelfatändighet och oberoende skulle nu varda
lösen; stödet på Ryssland var för bedrägligt. Men denna
sjelfständighet, detta oberoende måste till sin
förutsättning ha de skandinaviska staternas vänskapliga
förhållande: de hade länge nog klöst hvarandra, under det
rofgiriga grannar tagit deras egodelar.
Då kommo studentmötena, denna handling som såg
ut som en tanke; och de bragte i tal och sång den
nordiska enhetsidén i dagen, och der vardt jubel i
akademi-lunderna, der gick en forr ej spord rörelse genom folken,
och som ett drapa ljöd skaldeqvadet:
Atter det skilte
Böier sig sammen:
Engang i Tiden
Vorder det Eet;
Da skal det frie,
Msegtige Norden
Före til Seier
Folkenes Sag!
August Sohlmans sinne var alltid lätt hänförd t, och
han greps mäktigt af rörelsen. Men han kunde ej stanna
vid blotta talet och sången. En sådan sak kräfde
handling. Nåväl, ett skandinavisktr sällskap stiftades 1845,
och Sohlman blef själen deri. Han var ung, hvem svingar
sig ej lätt upp i idealernas verld, då blott ett och tjugo
solhvarf gått öfver ens hjessa? Med ungdomlig
tillför-sigt böijade han utgifva “Studentbladet“, i hvilket
skandinavismen hade ett af sina första organ inom den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
