Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtter) - Johan August Gripenstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett aktadt och älskadt namn är vida bättre och
värdefullare än den rätt, som, enligt min åsigt, nu ej längre
kan försvaras med rättvisa och värdighet"
(sjelfskrifven-heten). Fastän nöjd med sjelfskrifvenhetens upphäfvande
för all tid vid våra riksdagar, var Gripenstedt likväl
icke fullt belåten med den vändning, sakerna fingo; och
det tillhör hans lefn ads tecknare att åberopa det utbrott
af fosterländsk värme, hvarmed han i andra kammaren,
der han var ombud för Stockholms stad, gaf luft åt sina
svallande känslor, då försvarsfrågan, enligt hans tanke,
gjord till en partisak, kom före: "Att en sådan fråga
som denna, hvilken i min tanke borde komma hvarje
sträng i ett fosterländskt bröst att vibrera, skall befinna
sig «på den ståndpunkt, att den för närvarande, utan
utsigt till lösning, är förvandlad till ett politiskt tvistefrö
af mer eller mindre farlig och dålig beskaffenhet — detta
är, efter mitt omdöme, högst bedröfiigt. Jag ber till
Gud, att icke den dag, närmare eller fjermare i framtiden,
må komma, då någon skulle få anledning att utropa,
likasom Carl XII — hvars öfverdåd af oförstånd må
djupt beklagas, men hvars fosterländska sinne ingen kan
förneka — då han vid Pultava såg sitt folk upplösas i
flykt, med förtviflan i hjertat utbrast i det bekanta
ropet: ’Svenskar! svenskar!’“
Den dagen var ännu icke inbruten, — och må väl
aldrig inbryta, gånge så vår varma bön till krigets
och fridens Herre allsmäktig! — då ljuset slocknade i
den länge döende statsmannens klara öga, af hvars många
och stora verk i tiden vi blott kunnat tälja de allra
vigtigaste. Skickliga pennor skola nog draga försorg om,
att minnet af den hädangångne dömes mera rättvist, än
det skedde mången gång i stridsbullret; men bästa domen
öfver dödan man är dock hans lifs gerning, som ett
friheten njutande samt i ekonomiskt välstånd genom kloka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
