Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtter) - Robert Gustaf Broman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick anställning vid Berggrens for sin tid ansedda
ambu-latoriska sällskap, men redan 1835, då han lärt sig att
gå och den ännu svårare konsten att stå på scenen,
kom till Djurgårdsteatern, hvilken mer än anspråkslösa
bostad för Thalia adlades genom Torsslow till ett
verkligt konstens tempel. Här utbildade sig nu Broman och
skolan var god. Broman vann snart anseende och gunst
för natursanningen i sina sceniska framställningar, hvilka
kanske stundom hade en väl realistisk karakter, men
högligen anslogo på flertalet, som helst ser bilden gripen
omedelbart ur lifvet. En Broman nära stående
minnestecknare har i detta fall särskildt erinrat om hans
“Jern-bärare“ i Blanches skådespel af samma namn, då han
midt i tumultet på krogen slår .sin väldiga näfve i bordet
och utropar: “Ä’ ni svenskar, ni, era kallbräckta satar!“
— en entré som alltid helsades med en dånande applåd.
Fastän populär vid teatrame i landsorten och
Finland, flck dock’ Broman en dag det infallet att i
sistnämnda land offra Thalia för Industria. Han blef
bryggare. Men den verld, skådespelaren lefver uti,
föreställer blott verlden, utanför kulisserna famlar han ofta
förvirrad, och den som lärt sig att stå väl på scenen,
faller ofta illa derutanför. Nog af, bryggeriaffaren gick
ej, eller Broman tröttnade vid den och återvände till
Stockholm. Här hade Wallman på sitt Mosebacke låtit
uppföra ett teaterhus för den södra förstaden. Broman
trädde i spetsen för företaget och bildade ett nytt
sällskap. Då någon sporde honom, hvaraf detta kom
sig, svarade han på sitt egendomliga sätt: “Hvem kan
väl hålla på med att brygga öl för finnar, som sjelf
druckit sig rusig af konstens vin i Stockholm?"
Det var just icke något sällskap med förmågor,
Broman tog under sig, och mången tviflade på, att saken
skulle gå; men den gick, och förtjensten var till stor del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
