Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bildhuggaren John Börjesson. Med afbildning af Börjessons marmorgrupp «Två sjöjungfrur»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ting af honom. Svårt var det att finna lifsuppehälle i
den dyra hufvudstaden, och så kom han en dag och
knackade på teaterdirektören Eduard Stjernströms dörr,
visade honom ett vackert utseende och lät honom höra
en ungdomlig frisk och klingande ehuru alldeles outbildad
sångröst, och så blef akademieleven dramatisk sångare.
John Böijesson debuterade ej utan framgång som
“Earinelli“. Men han måtte sjungit en qvarts ton för
djupt eller för högt någon gång — ty efter några
gångers uppträdande i denna rol, försvinner han ur den
dramatiska konstens häfder, och äfven den mest
detaljerade teaterhistoria skall knappast känna till någon
konstnär med ofvanstående namn.
Men desto bättre skall vårt lands bildande konst
ihågkomma honom.
Ännu en gång innan han tog farväl af scenens
trollska men otrogna sångmö, knackade han på
direktörens dörr, och denna gång för att få tillåtelse att
modellera en byst af honom, och Eduard Stjernströms
porträtt var det forsta plastiska arbete af den unge artistens
hand, som verlden fick skåda. Men som sagdt, det var
afgjördt; att han dugde icke, och så återvände han till
sin fattiga mor i Masthugget. Det var alls icke lofvande.
Men under det han låg derute formade hans fantasi
bild efter bild; nu tog han åter fatt på leran — nu fick
formen äfven material, och slutligen hade han modellerat
en “Heimer och Aslög“, som han våren 1867 exponerade
på Göteborgs börs i ett litet rum, der de rika
köpmännen tittade på det.
Hvad hvar och en kunde se, var att hufvudet på
Heimer var för litet, att måhända en arm eller ett ben
hade en falsk ställning, men hvad endast en och annan
såg, var, att det bakom felen dolde sig en rik begåfning,
att denna ännu outslagna blomma endast behöfde om^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
