Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den hvita hårlocken. Skizz af Claude Gerard. Med 4 teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deribland ötVer hennes panna lyste som silfver en liten
snöhvit lock.
“Raziel! O, Raziel! det är han som visat oss detta
planet-bara! Hvilken syn! Hvilken uppenbarelse!“ fortfor
UlfVenklou, hvars hår var i oordning och hvars ansigte
badade i svett, under det han utbredde sina armar öfver
det sofvande barnet. “Jag fattar meningen härmed, det
är ett svar på mina trägna frågor, på det horoskap jag
ställt för den unge fursten Gustaf Adolf.. . Detta barn
med en grånad lock i sitt svarta hår betyder olycka . . .
Om hon som nu här sofver öppnar sina ögon, om de träffa
hans... Om denna hvita lock möter hans blickar så
vacklar hans krona . . . den faller. . . O! mina bröder, det är
endast bekräftelsen på hvad jag redan visste då jag i
sanktuarium smort en annan konung. . . Låt oss skynda
till kyrkan, andarne skola svara oss och förklara denna syn.“
Profeten rusade upp i konstlad eller verklig extas
och störtade fram till kyrkdörren på hvilken han häftigt
bultade.
Allt var emellertid tyst. 4‘Ehuru, “ som baron
Reu-terholm sjelf säger: uDe inviterades med många
besvärjelser och ceremonier att sig infinna, hördes inga andar af.44
Det vår då Björnram som öfvertog signerierna och
lyckades bättre, ty ändtligen hördes ett ljud derinne.
Han upprepade sina “signaler44, ömsom lågt, ömsom hårdare
och de besvarades regelmässigt.
Reuterholm, — sedermera den finske undergörarens
vedersakare och anklagare inför hertigen, — beskrifver
i sina memoirer dessa scener på S:t Johannis kyrkogård,
och tyckes på fullt allvar hafva varit lika öfvertygad om
deras öfvernaturlighet, som intagen af deras gripande effekt.
Det gamla ordspråket att: “den ena krukmakarn tål
icke den andra44, tyckes hafva besannats äfven här, ty
TJlfvenklou och Björnram voro aldrig vänner, och synas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
