Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvenne svenska vetenskapens storman: Elias Fries och Sven Nilsson. Porträtter i stålstick jemte lefnadsteckningar af Herm. Hofberg - Guld. Poem af Lotten v. Kræmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit en af heders-vicepresidentema. Yid Lunds
universitets tvåhundraåriga jubelfest i Maj 1868 utnämndes
Nilsson till hedersledamot af medicinska fakulteten derstädes.
För fyra år sedan (1871) lät Svenska
Vetenskaps-Akademien betyga de båda “stormännen" i vetenskapens
tjenst, Elim Fries i Upsala och Sven NUsson i Lund, hennes
välönskningar och tacksamhet, med anledning af begges
femtiåriga ledamotskap i det lärda samfundet.
Måtte deras lefnadsafton bli lika lång och lycklig,
som deras ungdoms- och mannaår varit utmärkta af ädel
verksamhet till deras egen, till vetenskapens och
fäderneslandets glädje och ära!
Herm. H—g.
Guld!
Jag känner den makt som verlden styr,
En makt som gör alla menniskor lytta
Och för sitt mål inga medel skyr:
Den makten heter vår egewwjtba.
Jag känner den makten, all mensklighets skuld,
Som bor i hjertat och ej vill flytta:
Hon heter begär efter guld och guld.
Hon röjes hos barnet från tidiga dar:
Se, hur det vill åt allt lull-lull som blänker,
Med modersmjölken hon fostrats har,
Fördoldt sitt gift hon i hjertat stänker.
Säg icke, att barnet ej har skuld,
Men säg, att förskräckt derpå du tänker,
Att medfödd är åtrån efter guld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
