- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1876 /
54

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Louise Michaëli. Ett minnesblad af M. S. Schwartz. Med porträtt af fru L. Michaëli, graveradt af Sandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han tog henne vid handen, gick rakt fram till den
yngsta af damerna, helsade i förbigåendet helt bekant på
herrame och vände sig sedan till henne, sägande:

"Tillåt att jag för den stora sångerskan Louise Michal
presenterar den lille vismakaren Elias Sehlstedt." Han
pekade dervid på sig sjelf och tilläde med sitt vackra,
glada leende: "Tack för sången." De tre orden uttalades
med en ton och en blick som bättre än de grannaste
loftai tolkade det intryck sången gjort.

Hon, den enkla, flärdlösa och hj erte varma unga
sångerskan, rodnade och räckte Elias Sehlstedt handen med
ett uttryck af förlägenhet då hon besvarade helsningen.

"Poeter, små eller stora," återtog Sehlstedt muntert,
"äro oförskämda sällar, och jag bildar ej något undantag;
beviset härpå är att jag knappast hunnit trycka Louise
Michals hand, än jag har en gunst att begära."

"Den är redan beviljad," svarade den unga sångerskan.

"Förträffligt! Jag sätter då kurs rakt på saken. Sjung
än en sång, icke för den näsvise poeten, utan för detta
barns mormor, en gammal sjuk och halfblind q vinna, som
offrat allt hvad hon egt på musikens altare. Hon glömmer
hvad hon lidit och lider, då hon lyssnar till — Louise
Michals sång."

"Kunde jag verkligen med den bortjaga lidandet från
mina likar, ville jag sjunga utan att någonsin tröttna,"
svarade Louise. Hon satt några ögonblick tyst, derefter
höjde hon sin röst och de hänryckta åhörame lyssnade
till Josephsons intagande visa:

Tro ej glädjen, den försvinner
Fort, som lifvets sköna vår;

Tro ej sorgen, den förrinner
Med det varma ögats tår.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:17:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1876/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free