Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Louise Michaëli. Ett minnesblad af M. S. Schwartz. Med porträtt af fru L. Michaëli, graveradt af Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag skall rätt snart besöka er,“ försäkiade Louise,
“var till dess vid godt mod och mins att Gud är de
betrycktas vän.“ Hon klappade vänligt den gamla,
vinkade åt Anna att följa sig ut i salongen och gaf henne
då en sedel, sägande:
“Detta, att förskaffa mormor hvad hon behöfver till
dess ni återser mig.“
Innan Anna hann tacka, var Louise uppe i trappan
och några ögonblick derefter hade hon lemnat ångbåten.
“Ku är det bäst jag tager reda på min snusdosa
och vi begifva oss i land,“ sade Elias Sehlstedt och gick
ned i salongen; men i stället för att söka efter dosan,
knackade han på hyttdörren. Anna kom genast ut.
“Huru är det, orkar mormor gå i land?“
frågade han.
“Det tror jag nog, hon är så betydligt bättre nu,“
genmälde Anna, “och se hvad Jwn gaf mig åt mormor,
hon som sjöng,“ tilläde barnet och visade en 50
riksdalerssedel.
“Du har ju en hel förmögenhet,“ skämtade Sehlstedt,
“och då det alltid är godt att föröka kapitalet, så se
här litet till,“ och dermed tryckte äfven han en sedel i
flickans hand, “jag skall dessutom se till att mormor och
du få en droska som förer eder hem. Farväl med dig,
mitt bam!“ Han klappade Anna på hufvudet och
hon tryckte i innerlig tacksamhet hans händer till
sina läppar.
Sehlstedt talade derefter vid städerskan att hon
skulle hjelpa den gamla och flickan till åkdonet och se
om att de fingo sina få tillhörigheter med, och återvände
sedan smågnolande upp till de väntande vännerna.
Svea, 1876.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
