Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Louise Michaëli. Ett minnesblad af M. S. Schwartz. Med porträtt af fru L. Michaëli, graveradt af Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till något vidare utbyte af helsningar blef ej
tillfälle. Anna trängdes åt sidan, konstnärinnan omringades
och hon fördes i triumf till sin boning, öfverhöljd af
blommor och hyllning. — Anna följde med den böljande
massan af eleganta damer och herrar; men hon gick ej
med upp för att bevittna emottagandet i det hem hon
hjelpt till att smycka.
“Hvarför följer du ej med upp?“ frågade samma
unge man som tilltalat henne nere vid bryggan.
“Hvad skulle jag bland dessa menniskor, som nu
helsa den stora sångerskan, jag som har hjertat fullt af
tillgifvenhet och beundran för min ädla välgörarinna.“
Anna och den unge mannen fingo ej fortsätta
samtalet, ty den förra omringades af en massa damer, som
sett fru Michaeli helsa den unga flickan som en kär vän.
Hon bestormades med frågor. Det var så mycket man
ville hafva reda på, som rörde konstnärinnans enskilda
lif, och den lilla guvernanten hade fått en stor
betydelse, sedan Louise Michaeli förtroligt tryckt hennes hand.
Följande morgon infann sig Anna hos sin
beskydda-rinna och fick då utgjuta sitt öfverfulla hjerta. Med
denna själens innerliga godhet som utmärkte Louise
Michaeli, intresserade hon sig för allt som rörde hennes
forna skyddsling och gladde sig åt att det gått henne så
väl, som det gjort. — Till sist erkände Anna att hon
skänkt sitt hjerta åt en ung norsk läkare, som just nu
uppehöll sig vid badorten. Anna hade likväl ej velat
bestämma sin framtid, förr än hennes beskyddarinna
fällt sin dom öfver hennes val.
“Mitt barn,“ sade Louise Michaeli, “älskar du och är
älskad tillbaka, lyd då ditt hjertas röst. Lifvet eger
ändå ej någon högre lycka än den, kärleken skänker,
äfven om det finnes tömen bland dess rosor. “
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
