Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Louise Michaëli. Ett minnesblad af M. S. Schwartz. Med porträtt af fru L. Michaëli, graveradt af Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han undgick smärtan att veta, det nordens näktergal
förstummats af döden; ty några få veckor efter detta
samtal hade mannen med lien röfvat den glade poeten från
lifvet, och sommarvindarna hade på sina lätta vingar
fört hans ande till ljusets hem. — Ljus, och vår och
sommar låg det i hans sång och mörkt och kallt och tomt
blef det efter hans bortgång. — Frid öfver den glade, den
älsklige sångarens stoft, hans minne skall i alla tider
förblifva kärt för svenska hjertan.
Den stora sångerskan återkom från södern med döden
i hjertat, och några månader efter skaldens död, då jorden
låg i svepningsskrud, gick den sorgeposten ut kring Svea
rike, att Louise Michaelis lif utslocknat. “Så var den
stum, den skönsta röst som någon Sveas dotter höjde“ och
“så stod då still det hjerta, som för sina likars sorger
blödde.“
Det var en kall och bister vinterdag, då hennes
stoft jordades. — Kistan var höljd med blommor och
kransar och bland dessa låg en från Sveriges drottning.
Hela Stockholm var i rörelse • för att ledsaga den
bortgångnas stoft till det sista hvilorummet eller åtminstone
med en tårfyld blick på kistan säga henne ett sista
farväl. Det var en sådan sorgens ståt att man endast
sett något dylikt vid kungliga begrafningar. Det var
ju också en drottning inom sångens verld, som bäddades
ner i den mörka grafven. En hvar kände må hända
såsom en af våra skalder skref vid ett annat tillfälle:
“Att det var kungssorg inom konstens hof,“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
