Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sankt Hans-gatan i Visby af Carl Joh. Bergman. Med illustr. efter tafla af Prof. G. V. Palm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mentarläroverket, Folkskolan samt ruinerna af S:t Lars
och S:t Drotten, af S:t Katarinas klosterkyrka och af
S:t Hans, af hvilken denna gata, liksom ock en af stadens
tätast bebygda delar (“S:t Hans-roten“), fått sitt åldriga
namn. Gatan har öfver sig, utom det på taflan synliga
hvalfvet, ännu ett annat sådant, och öfver sjelfva
mynningen af en gränd, som derifrån sträcker sig mot vester,
ett tredje. Sådana hvalf öfver gatorna har det fordom
funnits många i Yisby.
S:t Drotten, S:t Katarina och S:t Hans sjelf synas
ej på taflan. Hvad S:t Hans’ kyrka angår, så har den
varit mycket ansenlig; men deraf qvarstå nu endast
några vackra och väldiga pelarpartier och murstycken.
Man vet med visshet, att för omkring 140 år sedan
ned-brötos betydliga delar af ruinen för att användas såsom
byggnadssten till ett stort enskildt hus i närheten. Och
detta må nämnas för att antyda, huru man här — liksom
ock annorstädes — under förflutna århundraden ansåg
sig kunna förfara mot herrliga minnesmärken. På
Gotland kan vandalismens sjelfsvåld i allmänhet sägas hafva
räckt till M. S. von Hohenhausen’s landshöfdingetid
(1830—49). Hade före denna tid myndigheter och
borgare i Yisby haft samma aktningsfulla historiska sinne,
som nämnde höfding ingöt hos sina underordnade och
som sedermera småningom spridt sig till sjelfva
befolkningen, skulle Yisby nu hafva varit dubbelt rikare på
forntida minnen, på storartade och ännu i sitt förstörda
skick vördnadsbjudande monumenter.
Originalet till professor Palm’s här aftecknade tafla
eges af friherre C. J. Bonde; originalet till den andra,
här kortligen omnämnda taflan tillhör frih. B. J. von Essen.
C. J. Bergman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
