Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sme’pågen. Berättelse på skånsk munart upptecknad af Thorborg Vide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sme’n onra1, had gräfVeu kunde villa hanom, for
han hade hvarken stoled ella jöfved2; och när en inte
det hade, så var det inte brugligt, att bli ätterskickad;
men hade en gjort nå’t, som var ledt, skulle en opp
te kontored och ta mod stryg.
Det gick så te, att spätor3 ella lafod4 slo med sin
käpp, men gräfven, ella nåns hans liaman5 sto och regna
rappen. Det var ett ledt brug; men den, som ondt gör,
får ondt lia, och sålänge inte folk hålla se för goa te o
göra det, som är ledt, är det dumt att ta rent bort
strygen.
Men Lars bysme’ hade, som sajdt är, inte o va
rädder för, udan han gick te gåren, och ble insläppter
te gräfven.
Jag har hört, att du har en påg som laiser, sa’ han.
Jag har tå påga och en grebba, och de laisa bra
ålla trei, sa’ Lars, för se han begreb nock, hårdetluda6.
Men den ene vill ju rakt inte ble sme’, sporde
gräfven.
Faren mente tro på, att pågefi heller ville gå
lai-seväjen.
Då slo’ gräfven te ett grin och sporde, hem, som
hade satt sådana galenskaber i hoed på nom.
Då svarte faren att han va’ födder med dem — för
se Lars var inte så dum, han heller; han tytte7 som så
att pågen va hans äjen8 påg; men se, det är inte godt
o sia rent ud, når man är statkar.
Men då sa gräfven, att hår och en bör ble i det stånd,
han är födder i, och att pågen var inte skapt te anned
än bysme’, han, som faren.
1 undra. 2 ljugit. 3 inspektor. 4 ladufogde. 5 jemlike. hvart det
lutade. 7 tyckte. 8 egen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
