Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Årstiderna. Naturhistoriska betraktelser af A. B. Santesson. Med 4 illustrationer af Prof. M. E. Winge - 1. Våren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här i Norden öppnas den glada festen, vanligen i
medio af Februari, med en liflig skrattkör utförd af skator,
hvilka då i små flockar hålla rådplägning om nya
bostäder. Härefter klingar det välkända stycket “Lärkan
slår i skyn", hvilket den lilla bevingade sångerskan
utför så snart som “drifvans blommor smälta ned och dö".
I de lägre rymderna är det ännu lugnt och stilla.
Den arbetsamma myran slumrar i stacken, biet drömmer
så ljufligt om sälgens gullgula fransar och i snäcklagren
ligga kräken med återhållen andedrägt, men i vexternas
inre kretsa dock redan tusen strömmar, fast vårt öra
deraf lika litet förnimmer som af sferernas musik. Midt
under denna djupa tystnad bjuder dock plötsligt naturens
mägtiga röst "vak upp du, som sofver!" hvarefter den
ene sjusofvaren efter den andre — myra, snigel, groda,
läderlapp, igelkott, gräfling ända upp till den rytande
björnen — ses kräla fram ur sin mörka vinterboning
(6—20 Mars).
Omkring sista veckan af Mars öppnar hasseln
blommornas rad med sina långa hängen och myggan dansar
så lifligt omkring dem, men i solens strålar glänsa äfven
spindelns nya trådar. Yårfrudagen häfdar sin betydelse i
mer än ett afeeende, ty löfträdens knoppar svälla och
i hvarje ligger ett budskap om utveckling i evighet, bi
och flugor surra, larver kräla och vårfruliljan blommar.
Vårens solglans breder sig nu allt mer och mer öfver
land och sjö och sjelfva vattnet vexer. Elfvama svälla
sitt vårflöde (första veckan i April) och alla bäckar ila
öfver bergen "sjungande mot hafvet ner", för att lemna
tribut. Vinden är stilla, ej en qvist röres, knappast ett
ljud höres, blott stararna, som sjunga i lunden, bien som
jubla i den gullhåriga sälgen, och bäcken som sorlar sakta.
Ute på falten trippar ärlan och såningsmannen skrida
fram gravitetiskt, medan kornen sväfva så rytmiskt ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
