Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 1. Anders Selinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bildade den lille Anders med sina kamrater ett slags
dramatiskt sällskap, som gaf föreställningar hvar det bar
till, i källrar eller på vindar. Helst på de senare, ty
der kunde Anders göra sina piruetter med en
smidighet och grace i hållning, som tillvann sig alla
6-skillings-åskådarnes undran.
Med sådan hog och sådana egenskaper skulle
naturligtvis den unge Selinder drifvas till teatern, och han
sökte och fick anställning år 1823 som figurant vid den
“kungliga“. Här utbildades han i Giovanni Battista
Ambrosianis skola, hvari det sirliga maneret och den
täcka grupperingen voro hufvuddygder, dem Selinder ock
gjorde till sina.
Vid balettens elevstat fans då Emilie Högqvist, en
redan sylfidisk behagfull varelse. Selinder tyckte, att
om han än måsté figurera för styrelsen vid Gustaf
Adolfs torg, kunde han sjelf bli styresman vid Oxtorget.
Och så hyrde han sig der en materialbod, hvarest han lät
inreda en teater, for hvilken han bland andra barn äfven
engagerade den 11-åriga Emilie. Det gick ganska fritt
och otvunget till på den teatern; den besöktes af en
blandad publik, hviken roade sig med att kasta in
konfektpåsar som belöningar till de uppträdande, och inte
blef Selinder lurad på den konfekten, ty den 18-årige
direktören gjorde goda affärer en tid.
Men så svalnade publiken, och “ direktören “ fick
anställning som danslärare vid krigsskolan å Carlberg.
Om denna Carlbergstid — som för öfrigt hade en längd af
mer än 20 år — talade i senare åren Selinder gerna,
och han bröstade sig ej så litet deröfver, ty, sade han,
“jag har låtit hela svenska arméens officerskår dansa
efter min pipa — par dieu!“ Detta par dieu var
oefterhärmligt .. . Gud vet, om ej Selinder imiterat det efter
Carl Johan vid något af dennes besök på
Carlbergs-balerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
