Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 5. Frans Henrik Kockum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men den 23-årige Frans Henrik hade stål i modet,
kfaft i viljan och skärpa i blicken. Utan en minuts
tvekan åtog han sig att försörja mor och systrar, och utan
ett ögonblicks dröjsmål skred han till arbetet. Han
lyckades erhålla kredit för att kunna öfver taga “fabriken“,
såsom denna Malmös äldsta fabriksanläggning kallades,
och han utvecklade nu en ifrig verksamhet. Hans
fabrikat — hans “Lätta gula“, “Dos Amygos“, “Svarta
Ankare t“, “Ärligt och Godt“, etc. — spredos vida, och han
spann på* kort tid så mycket guld på ten, att han kunde
säga fabriken vara sin och der till utvidga den i betydlig
skala, så att den, tio år efter sedan han öfvertagit den
samma,1 vaiv den största tobaksfabriken i landet, såsom
den ock ännu är.
Erans Henrik Kockum kunde med sin verksamma
natur ej stanna der han var, lägga armarne i kors och
nöja sig med att i ett lysande och sysslolöst lif använda
sina allt större och större inkomster. Till middags- och
viraborden, med läckra viner och svindlande pointer, stod
ej hans hog. En annan och högre betydelse hade för
honom penningen. Han inköpte för sitt öfverskott, år
1838, en egendom vid Malmö, kallad Holmen, den han
i förbigående sagdt gjorde till ett litet paradis och der
enkedrottning Desideria med förnöjelse bodde och trifdes,
då konung Oskar I i ovädersåret 1848 höll hof i Malmö.
En för Kockum betecknande episod trån de dagame
omtalades då: Den gamla drottningen steg sent upp. Det
var en strålande sommardag, då hon klockan 12 eller 1
gick med sin värd och andra uppvaktand? upp på det
platta taket å den dåvarande villan, hvarifrån man hade
en vidsträckt och vacker utsigt. Förtjust klappade
Desideria i händerna och utropade: “Ah, hvilken herlig
morgon/“ Kockum kastade en blick bort på sitt lilla, nästan
nyanlagda gjuter i nära intill, der arbetarne nyss slutat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
